Livet i lösdriften

Jag är väldigt nöjd med mitt beslut att ha hästarna ute dygnet runt. Både jag och dem vinner på det. Jag har redan upptäckt en harmoniskare Aron som stökar runt mindre med de andra i hagen. Igår hade det äntligen kommit massa snö igen så på kvällen gav oss Björn och jag ut med Aron och Lilja på en promenad off-road i skogen och klättrade upp för berget mellan alla små granar. När Aron inte har en massa överskottsenergi är han verkligen den perfekta promenadkompisen, alltid positiv och följer en som en hund i ryggen. Det fanns inte en uns stress i honom även fast det var busväder och jag kände hur han verkligen njöt, han älskar verkligen att göra saker! Var ute och gick med både shettisarna samtidigt tidigare på dagen men då blev Aron stressad när jag tog dem från flocken. I början på gården var han så också men så släppte han det men antar att beteendet triggades igång nu igen när det skett en förändring och dem går ute dygnet runt. Tog en kortare promenad med dem för att Aron och Lilja skulle vänja sig igen vid att det är såhär det är. Hur som helst hade jag ett leende på läpparna igår efter promenaden. Det finns inget bättre än att veta att man gjort ett kul pass för hästen som också är nöjd med sig själv. Nu längtar jag tills på fredag när Aron och jag ska åka iväg till ridhus på lektion 7 km bort, ska bli så jäkla kul :D

Kom på en sak som fick mig full i skratt häromkvällen, även om det nog är en sådan upplevelse som är svår att återberätta i ord. Hur som helst så satt jag och pratade i telefonen med mamma på kvällen och samtidigt kollade jag ner i hagen och inne i lösdriften där Aron stod. Han stod och höll på med något, undersökte väggarna och rätt som de var såg jag hur han släckte lampan och det vart kolsvart, jag såg ingenting men blev helt full i skratt. Det är Aron i ett nötskal, den hästen kan verkligen få mig att skratta :D

Nedan kommer den vanliga bildbomben, idag handlar den om lösdrifts-livet;