Att hitta sitt inre lugn

De där med att hitta sitt inre lugn tycker jag är rätt knepigt. Vissa dagar kan jag känna att jag har det och andra känner jag mig mer som en lättirriterad höna som tar saker och ting personligt. De där med att hitta sitt inre lugn och att acceptera sig själv är något jag behöver arbeta med varenda dag. De dagar när man inte känner sig på topp är det som en våg som drar över alla man är runtikring, djuren och människor man umgås med. Ens egen energi smittar av sig på andra. På något vis måste man ta ansvar för den energi man sänder ut för den påverkar alla varelser omkring en. Och det är ju mitt val att i varje stund välja om jag ser på något ur ett positivt eller självömkande negativt perspektiv. Jag tycker verkligen om mig själv när jag är i balans för jag märker hur min positiva energi påverkar alla runtom mig och får dem att skimra men på samma sätt ogillar jag när jag är i obalans och sprider negativ energi eller när energin helt enkelt inte räcker till åt andra. Om det är några som man inte kan lura hur man känner sig så är det djuren.

Den värsta boven för mitt inre lugn är en ständig prestationspress som jagar mig. Jag vill utvecklas, jag vill vara en bra ledare för mina hästar som Aldrig gör fel, jag vill vara en bra flickvän, jag vill våga starta eget, jag vill vara en bra massör, jag vill förstå mig på universum, jag vill fatta fysik, jag vill, jag vill, jag vill.... Och mitt i all press att leva upp till allt tappar jag glädjen, jag blir stressad. Och denna stress och glädjelöshet får mig att inte vill göra något istället. Ofta i rädslan att göra fel och misslyckas. Rädslan att jag tränar mina hästar fel, att jag är fel slags flickvän, att jag masserar fel, att jag inte skulle lyckas att starta eget. Att det ska vara så svårt att tro på sig själv. Det är nog den andra orsaken till att jag inte finner ett inre lugn, rädsla för att misslyckas och brist på självförtroende. Jag tror inte riktigt på mig själv och att saker och ting skulle kunna bli bra. Jag trodde exempelvis inte att jag skulle klara av att ta körkort så jag skjöt på det och skyllde på saker som att jag inte behövde ett för att jag bodde i Stockholm när jag egentligen var rädd för att om jag skulle försöka skulle jag misslyckas. Jag trodde inte på mig själv. Eller när vi skulle flytta hit till gården kändes det som att det skulle vara för bra för att vara sant och att något skulle gå fel. Men inget gick fel och jag klarade även av att ta körkortet och en hel del andra saker jag inte trodde jag skulle klara. Ibland måste man utsätta sig för de där som ger en ångest, att utmana den där rösten i huvudet som säger att man inte kommer klara av det. För varje gång man motbevisar den där rösten tror jag att man växer sig lite starkare och det gör att man nästa gång kanske tvivlar på sig själv lite mindre. De har tagit mig många år att inse att jag har fungerat såhär och på något vis är det en lättnad för jag vet vad jag behöver arbeta med. Men det är inte lätt. Varje dag är en utmaning. Att välja det positiva och våga vara den man vill vara, men först måsta man släppa pressen.

I år ska jag fokusera på att hitta mitt inre lugn. Jag tror att en viktig del i det är att jag bor som jag bor, det är väldigt lugnt här. Jag har börjat meditera dagligen och nu kan jag sitta hela 12 minuter innan jag far iväg i tankarna, innan var 5 minuter en tuff utmaning. Jag har ett överaktivt sinne så för mig är det toppen. Sist jag mediterade såg jag hur jag själv satt och klappade mig på huvudet, jag fick känslan av att meddelandet var att jag måste vara mer snäll mot mig själv, min egna bästa vän.

Nu vart det här ett inlägg som svävade iväg, så som de gärna blir när man skriver om personliga och känslosamma saker.