En proppad dag

Dagen startade klockan 05:30 med matning av hästar och sedan blev det frukost med mitt hjärta. Inte ofta vi äter frukost ihop eftersom han ofta går upp innan mig så de var mysigt. Sedan bar det av in till Karlskoga för jobb på förskola. Sedan bar bilen till granngården där hästarna fick lite ny lusern och saltstenar de kan ha i hagen och så får jag väl erkänna att Aron fick ett par snygga boots med ludd... Efter det vart det ett träningspass, bröst och axlar. Var så trött efteråt att jag knappt orkade lyfta armarna :P Jobbigt med tanke på att det bara var hem och skotta lössnö sen för att kunna köra ner bilen och transporten ner till stallet. Aron och jag tog oss ut i mörkret med reflexer på en promenad som egentligen bara skulle vara på vägen men vi tog oss in i den mörka men mysiga skogen i tung snö. De var nog jobbigt för oss båda att klampa runt i den men Aron var så nöjd och gick efter mig som en hund hela vägen. Vi sprang en del och hade de mysigt. All den där överskottsenergin han hade innan vi började med lösdriften finns inte längre utan han är väldigt harmonisk nu. Innan innebar ofta dessa promenader en övertaggad häst som bockade och kunde explodera helt plötsligt. Att springa ihop då var inte något direkt alternativ för då gick det alldeles för fort :P Därför är jag så himla glad nu när jag ser hur nöjd och harmonisk han är, det värmer i hjärtat. När vi kom tillbaka busade vi på gräsmattan och Aron fick rulla sig utan täcket, tror de kliade i kroppen och så galopperade vi runt (jag springandes och Aron galopperandes).
Nu klockan 21:00-22:00 avslutades kvällen med lastträning. Eller snarare att herr Aron fick äta sin kvällsmat inne i transporten vilket han inte hade något emot utan lastade sig själv och stod kvar där inne och åt. Eftersom han varit lite osäker på att stå kvar i transporten när vi tränade så vill jag bygga upp en trygghet och positiv känsla där inne igen så nu kommer morgon- och kvälls-kraftfodret käkas där inne varje dag tills vi ska på träning igen. Stängde även transporten ett tag när han stod där men öppnade direkt igen, bara för att vänja honom vid de också. Han var lös så han kunde backa ut när han ville och gå in igen och käka. Han fick gå in helt själv medan jag stod utanför och så kunde jag gå iväg och fixa med annat medan han stod där. Hade dessutom fått tips om lampor från biltema som man kan klistra upp i transporten för att det ska vara ljust där inne och trevligare att gå in och jag är jättenöjd med dem :)

Ikväll fick vi inget strömavbrott som igår kväll tack och lov! Hela huset var kolsvart igår kväll och alla lampor i stallet släcktes och även de utanför på vägen så mina lastningsplaner igår var bara att lägga på hyllan. Då var jag tacksam över att jag inte var ensam hemma i huset (mössen räknas ju inte som sällskap). Björn skulle nämligen varit i Uppsala och arbetat men de blev uppskjutet en vecka. Hade nog känt mig lite skraj annars... Kvällen spenderades med massage och ljuset kom från levande ljus och värmen från vedspisen, blev riktigt mysigt!

Nu ska en nöjd Vendela snart gå och lägga sig. Är så otroligt tacksam över mina hästar, kaniner och min fantastiska sambo så jag vet inte. De ger mig verkligen energi.

Lite bilder från gårdagen när kaninerna fick låna ligghallen medan jag mockade i den. Aron och dem andra hästarna brukar komma och kika på ninerna och Aron nafsar och nosar gärna på dem. Embla ställde sig på bakbenen för att nå upp och nosa på Liljas nos, så sött, önskar att jag fått en bild på det.

Varför går tiden så fort?

Helgen har susat förbi, är ju visserligen bara söndag förmiddag men jag känner redan hur den börjar försvinna ifrån mig. Allt de där man tänkte att man skulle hinna med, men vart tog all tid vägen?

Utanför fönstret är det världens vackraste vinterlandskap och idag ska jag nog ge mig ut på promenad med hästarna, passa på när det varken regnar eller snöar.
Nu ska jag fortsätta städa huset för till lunch får vi gäster :D

Lektion

Igår kom äntligen dagen jag längtat efter, att åka iväg med Aron på lektion. Lastningen dit gick bra även om släpet var lite trögt att stänga och Aron fick stå där inne och vänta medan Björn bankade där utanför. Först gick han in direkt, sedan for han ut igen, sedan in igen men så hämtade jag slickstenen och då ville han gärna stanna kvar där inne.

När vi kom fram till ridhuset var Aron cool-lugn, det var någon som sade "men gud vilken lugn häst du har" så det var kul. Det jag inte visste var att han samlade på all energi tills vi skulle komma in i ridhuset, hehe. Då kom nämligen nervositeten. Vi har ju aldrig åkt iväg någonstans överhuvudtaget så detta var något väldigt nytt. Han fick skritta runt några varv och han for i luften några gånger och var allmänt spänd. Sedan kom det in en häst som longerades så då hände de ännu mer saker (den barlade runt lite), förutom flera som satt och kollade på, mycket märkligt tyckte nog Aron som bara var van vid att arbetas i ridhuset med bara mig där och ibland ridläraren. När vi satte igång med träningen och han fick lite uppgifter så lugnade han ner sig en del men det går ju inte att komma förbi att han är en häst med mycket energi i kroppen :) Övningarna blev anpassade efter oss just då så vi övade på att hålla uppmärksamheten på mig och att sänka huvudet samt att stå stilla på samma plats. Det var en väldigt lärorik lektion och jag har tagit med mig många bra saker därifrån och ny motivation.

Nedan kommer lite bilder från lektionen :)

 Framskrittning

 Aron har lite fokus på alla människor som sitter och kollar på

 Tror han rullade sig FEM gånger under lektionen. Något som vi ska jobba bort. Blir som en stress-grej han gör, sen gör han det för att han älskar de också såklart. Han är väldigt svår att hindra vill jag lova...

 Stanna- backa ifrån matte- sänk huvudet.

 Visst har han blivit stor och tjusig?

 Hästkompisen ska lämna ridhuset - attans tycker Aron!

 Snyggingen! Håller koll på öppningen.

 Och så avslutar jag med två snöbilder från idag :) Idag vart det hel-vila och Aron var rätt så trött idag men lika social som vanligt så vart massa mys istället.

Lite vinerbus

Flocken busar runt i en del av sommarhagen som var ny för deras del :)

Aron och Tot - grabbarna som håller ihop!

Som vanligt står Aron för lite action!

Hur vackert får det vara egentligen?

Lille Frost-Tot, kan man vara sötare?

De där med olika slags motivation

Jag satt och tänkte på träning häromdagen och att jag får känslan av att många saknar den inre motivationen till att träna. Drivet för att träna verkar i många fall grunda sig i ett missnöje med kroppen, man vill träna av en negativ anledning. Man hör inte många som tränar bara för att må bra utan ofta är det för att de känner sig överviktiga eller inte tycker att deras kropp duger som den är. Och då tänker jag att ett driv som grundar sig i en negativ känsla inte är särskilt motiverande? Om man istället tränade för att uppnå något bra och inte för att slippa vara missnöjd, vore inte de bättre? Om man känner att man duger som man är. Jag tror på något vis att de negativa drivet kan ta död på motivationen. Jag har själv drivits av det och jag vet med mig själv att hur mycket jag än tränade så blev jag inte nöjd med mig själv, jag kunde alltid ha tränat lite hårdare och man kan alltid få fram magmusklerna på magen mer. Det blev en ond cirkel. Det jag var missnöjd med satt egentligen i mitt huvud och handlade om andra saker. För mig blev det här en väldigt negativ drivkraft och mer som ett gift.

Anledningen att jag kom att tänka på de här var för att de på gymet skulle göra en "hälsokoll" på mig och ställa lite frågor. Dessa frågor grundade sig i stort sett på människors missnöje med sina kroppar och de kändes som att frågorna tog för givet att det var en yttre förändring som man ville ha. Och så är det nog i de flesta fallen.

Om det är något jag verkligen försöker nu är att träna för att uppnå positiva hälsoeffekter och inte för att förändra mitt yttre. När jag fokuserar på det yttre hamnar jag i en ytlig spiral av självförakt och jag ser inte med kärlek på min kropp. Jag märker hur jag börjar jämföra min kropp med andras och tar diverse bilder i smickrande ljus för att framhäva musklerna, jag blir ytligare. Vore det inte istället bra att fokusera på allt fantastiskt vår kropp kan göra och vilket liv den möjliggör för oss. Idag försöker jag istället träna och ta hand om min kropp för att hålla den frisk kropp och som jag kan göra massor av roliga saker med! Inte för att den ska se bra ut utan för att den ska må bra, för då mår även jag bra!

Nu vart det ett inlägg jag inte riktigt vet om jag fick till på rätt sätt men jag hoppas ni förstår vad jag menar!

Gym...

Gör mig redo för att gå ut och skotta fram bilen. Idag bär det av in till staden för att träna med Björns syster :) Ska bli skönt. Har äntligen hittat tillbaka till en sund motivation igen, nåja, någorlunda sund i alla fall. Visst väcker de massa gamla ytliga känslor att sätta foten på ett gym men jag är väl medveten om det så hoppas jag inte går i den fällan. Fick en "hälsokoll" som dem kallade det på gymet och frågorna handlade till mestadels huruvida man var nöjd med sin kropp, om man vill upp eller ner i vikt, hade man övervikt, vad var ens drömvikt osv. Jag kände mig så trött. Jag vet inte om jag vill gå upp eller ner? Jag har ingen drömvikt (?). Jag kanske har en bild av hur jag vill se ut men sen vad vågen stannar på för vikt när jag är "nöjd" det vet inte jag. Bilden av hur man vill se ut kan även komma i konflikt med ens hälsa som jag prioriterar mer. Jag vart rätt trött på att sitta och svara på dessa ytliga frågor som avspeglar hur vårt samhälle ser på kroppar och träning. Jag sade tydligt att jag ville träna för att må bra och orka mer men ändå fick jag fråga på fråga om vad jag var missnöjd med eller ville ändra på min kropp, som att man tar föregivet att alla är missnöjda? Och var man inte det innan kanske man är det när man gått därifrån. Om någon frågar vilka kroppsdelar man helst vill ändra på kanske de föder tankar på att man inte duger som man är.
Nu ska jag bege mig in i den ytliga världen! Hoppas det inte väcker den björn som sovit i ett halvår...

Uppe med tuppen!

Nu sitter jag här vid datorn, uppe sen innan sju, alltså uppe med tuppen enligt mig! De senaste dagarna har jag tagit sovmorgon och tagit igen två månaders av utsläpp varje dag. Nu startar jag morgonen med att kika ut genom fönstret för att se om jag kan se hästarna som ofta står där ute som svarta statuetter i mörkret. Det är en skön känsla att veta att dem redan är ute och har varit det hela natten.

De senaste dagarna har också spenderats, förutom med lite träning och hästjobb, mycket med näsan i boken Vindens skugga som jäste klart idag. Känns sorgligt när man börjar närma sig slutet på en riktigt bra bok. Den har ju varit mitt sällskap i en och en halv vecka nu. Tur att det finns två böcker till i serien som jag redan klickat hem via internet. Jag har också börjat läsa Hemligheten och den verkar rätt intressant. Är sugen på att beställa hem massa nya böcker men man ska ju hinna läsa dem också.
Igår kväll hände en lite kul sak (om man bortser från problemet att vi har möss i vårt hus så att säga). Vi satt och kollade på tvn och jag tyckte mig skymta något i ögonvrån som satt och kollade på mig. Och där på mattan satt mycket riktigt en liten skogsmus med sina stora svarta ögon. Vi kollade på varandra ett litet tag samtidigt som jag försökte viska till Björn att vi hade en gäst. Livet i Tavlan bjuder sannerligen på många djurmöten!

Livet i lösdriften

Jag är väldigt nöjd med mitt beslut att ha hästarna ute dygnet runt. Både jag och dem vinner på det. Jag har redan upptäckt en harmoniskare Aron som stökar runt mindre med de andra i hagen. Igår hade det äntligen kommit massa snö igen så på kvällen gav oss Björn och jag ut med Aron och Lilja på en promenad off-road i skogen och klättrade upp för berget mellan alla små granar. När Aron inte har en massa överskottsenergi är han verkligen den perfekta promenadkompisen, alltid positiv och följer en som en hund i ryggen. Det fanns inte en uns stress i honom även fast det var busväder och jag kände hur han verkligen njöt, han älskar verkligen att göra saker! Var ute och gick med både shettisarna samtidigt tidigare på dagen men då blev Aron stressad när jag tog dem från flocken. I början på gården var han så också men så släppte han det men antar att beteendet triggades igång nu igen när det skett en förändring och dem går ute dygnet runt. Tog en kortare promenad med dem för att Aron och Lilja skulle vänja sig igen vid att det är såhär det är. Hur som helst hade jag ett leende på läpparna igår efter promenaden. Det finns inget bättre än att veta att man gjort ett kul pass för hästen som också är nöjd med sig själv. Nu längtar jag tills på fredag när Aron och jag ska åka iväg till ridhus på lektion 7 km bort, ska bli så jäkla kul :D

Kom på en sak som fick mig full i skratt häromkvällen, även om det nog är en sådan upplevelse som är svår att återberätta i ord. Hur som helst så satt jag och pratade i telefonen med mamma på kvällen och samtidigt kollade jag ner i hagen och inne i lösdriften där Aron stod. Han stod och höll på med något, undersökte väggarna och rätt som de var såg jag hur han släckte lampan och det vart kolsvart, jag såg ingenting men blev helt full i skratt. Det är Aron i ett nötskal, den hästen kan verkligen få mig att skratta :D

Nedan kommer den vanliga bildbomben, idag handlar den om lösdrifts-livet;