En dröm som gått i uppfyllelse

Sedan jag var liten har jag drömt om att bo på en hästgård. Häromdagen tänkte jag på just det här när jag gick ner till hästarna på morgonen. Fick ett leende på läpparna när jag tänkte på att jag har fått det så himla bra. Bättre än jag kunnat drömma om på länge. Sedan slog det mig att den här drömmen har kunnat bli verklig på grund av en av mina värsta mardrömmar som hände för sju år sedan. På något vis känns det så konstigt. Att det känns konstigt att vara glad för en dröm som gjordes möjlig av en sådan hemsk sak. De jag menar är att pappa gick bort. Hästarna finansieras av pensionspengar jag får efter honom och utan dessa hade inte det här varit möjligt. Samtidigt hoppas jag att han är glad och stolt över att jag gör något jag brinner för med dessa pengar och att det är vad han hade velat. Att jag har uppfyllt en av mina drömmar. När pappa dog kändes det som att allt gick i kras - även alla drömmar och det tog lång tid innan jag kunde blicka framåt igen. Jag var även rädd att skaffa häst igen på grund av alla problem som uppstått kring just hästar tidigare med skador och många gråtfyllda nätter inför diverse klinikbesök. Samtidigt kände jag att något fattades mig under tiden jag inte hade häst. Jag fokuserade på andra saker mer - träningen - som snabbt blev till en press och ett sätt att fly från den jobbiga verkligheten. På ett vis har träningen varit negativ för mig eftersom den handlat om att dämpa en djup förtvivlan i mig. Med hästarna är det tvärt om. Dem har hjälpt mig tillbaka och fått mig att vilja vara mer i verkligheten - dem har gjort den ljusare. Nu har jag snart haft häst ett år och jag har sluppit de där negativa bitarna av skador än så länge och hoppas på att det kommer fortsätta så. Jag var också väldigt noga med att köpa en ung häst av dess uppfödare för att minska risken för belastningsskador och så har jag valt att ta det väldigt lugnt för att få en hållbar häst. Att jag nu kunnat köpa ett hus med min egna gård där jag bor med mina älsklingar och mår bra är jag otroligt tacksam för. Saknaden av pappa är så jädra stor även fast de gått en lång tid men jag hoppas han hälsar på oss ibland och tycker jag tagit rätt beslut...