Vad är det med oss människor som gör att vi inte lever de liv vi vill leva? Inte gör det vi egentligen tycker känns rätt, i hjärtat? Att vi tycks kunna bortse från saker som vi VET händer men som vi vet inte är okej?
Här om morgonen när jag vaknade hade jag en stark känsla jag inte riktigt kan förklara. Varför gör jag inte det som jag vet är rätt? Varför blundar jag för sanningen? De jag pratar om är matindustrin. Länge har man sett hur djuren behandlas. Jag som älskar djur. Jag gråter varje gång jag ser något klipp och kan knappt se det. Men ändå kan jag äta en köttbit till middag? Hur går det ihop moraliskt egentligen? Och det gör inte de och detta är något jag mår dåligt av att jag gör. Jag vill inte vara den som stödjer den industrin, jag vill inte vara den som blundar.
Många retar sig på personer som lever sitt liv utifrån sina hjärtan, de som står för något som vi andra egentligen håller med om men det petar oss i ögonen för att vi själva inte lever efter de vi tycker är rätt. Egentligen påminner de här personerna oss om vad vi själva inte gör. Desamma kan jag se i hästvärlden. Många ryttare håller kvar i de gamla synsättet på träningen av hästar, skyddar de för allt i världen för att slippa inse att de man gjort inte varit de optimalaste för hästen. Folk som sedan hånar eller ser ner på de som väljer en mer "fri" stil med sina hästar utan tvång. För det PETAR dem i ögonen, för egentligen VET dem att de dem gör är fel. Varför annars störa sig eller gå till försvar? De får en själv att känna sig dålig och istället för att inse att man gjort fel försvarar man sitt gamla synsätt.
Jag känner att jag måste leva mer utifrån de JAG tycker känns är rätt. Och jag tycker inte det känns rätt att stödja en industri som låter djuren lida. Jag ska leva mer utifrån de JAG står för och sen skiter jag i om det petar andra i ögonen. Kanske inspirerar det någon mer att öppna ögonen...
https://www.youtube.com/watch?v=YE9l94b3x9U#t=52
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar