Hälsosam eller ohälsosam – var går gränsen?

I samhället blir folk mer och mer överviktiga, samtidigt blir hälsotrenden större och större. Fler gym och träningsanläggningar öppnas, man skapar olika pass för att kunna nå ut till så många som möjligt. Media presenterar de bästa vägarna till ett hälsosamt liv (ett smalt liv). Kan det vara så att pressen på att vara hälsosam är väldigt hög just nu och att detta får konsekvenser? Dagens hälsotrend har nämligen en baksida, ortorexi. Samtidigt känner många överviktiga att de behöver komma i form innan de kan gå på gymet som har blivit en plats där man visar upp sina nya trendiga märkes-träningskläder och sin ”fit-a” kropp (Hälsa och livsstil), en plats där man får vara med och leka och visa upp sig om man ser bra ut, en plats där utseendet värderas före människan.
Vad är egentligen hälsosamt? För de som vill vara hälsosamma kan de uppenbarligen gå överstyr och övergå till ohälsosamt. Så när är man hälsosam? Slår man upp ordet hälsosam är det att vara frisk, sund, nyttig och så vidare. Men vad innebär det att vara sund egentligen? Detta är något jag har funderat över!

I samma stund jag tänker ”Nu ska jag bli hälsosam” och börjar lägga upp för mig själv hur jag ska träna, äta och så vidare, sätter en stress igång i min kropp. En lite skön stress blandad med en känsla av ”vad duktig jag är”. Den stressen övergår snabbt i ett övertänk där vardagen tillmestadels handlar om hur mina måltider ser ut, hur mycket jag kan ha gjort av med i energi jämfört med de jag stoppat i mig, om jag tränat tillräckligt och så vidare. Är jag fortfarande lika hälsosam som jag hade tänkt mig från början? För jag sköter ju maten, jag tränar både styrketräning som ska vara bra, yoga som också ska vara bra för en, kondition som ju e super för allt möjligt och så vidare. Jag kanske till och med läser alla nya matrön för att hänga med i de senaste nyttiga trenderna? Och en morgonpromenad missas aldrig! Ut i ur och skur. Låter det här hälsosamt för er?

För i samma stund som jag planerar in allt detta, min ”hälsosamma stil” så tappar jag min inre motivation. Träningen och maten känns som ett måste. Jag har byggt in mig i mitt egna fängelse. Till vilken nytta, för att få vara den där snygga träningstjejen på gymet som folk inspireras av och ser upp till? Eller för att passa in i medias ideal av hur en framgångsrik ung kvinna ska vara och se ut? Eller för att få hämta ut bekräftelse på att jag minsann är vältränad och hälsosam. Visst det här är ”vinster” jag får, men är det något man i längden mår bra av?

Missförstå mig inte nu. Jag älskar att träna. Ibland ifrågasätter jag bara mina egna motiv. Är målet att vara hälsosam eller är målet att bli så vältränad, stark, med så låg fettprocent som möjligt (att passa in helt enkelt)? Är de uppoffringar man gör värda för att vara den där vältränade tjejen på gymet? Är det kanske självkänslan man behöver jobba på egentligen, att man duger som man är. Ju fler som säger att man är vältränad, desto högre blir pressen att sträva högre, träna mer, äta mindre kolhydrater. Men vilken förebild är man då egentligen?  Och inte sällan medkommer skador på ett sådant beteende. Det är priset man betalar, men är det värt?

Enligt en enkätundersökning får 5 av 10 personer som gymar ångest över att behöva vila. Många planerar sin kost flera dagar i förväg. Jag som är mycket på gymet kan bekräfta att det är mycket på det här viset. Många har också som mål att förbättra sitt utseende, upp till 60%.

Är det när man har ett ideal snarare än en prestation som mål som detta förekommer?

För mig innebär att vara hälsosam att man kan skippa en träning för att vara med kompisarna utan att få dåligt samvete, att man kan ta en bulle, chipspåse eller äta pasta på fredagkvällen utan ångest, att man inte känner sig tvingad att gå på den där morgonpromenaden. Men i ett gym där stort fokus ligger på att träna hårt och planera måltider är det ibland svårt att tappa känslan över vad som är hälsosamt eller inte, i alla fall för mig. Jag har varit där, med planerade måltider och träningar, dåligt samvete, men jag vet också att det inte är hälsosamt för mig. Jag behöver lite av varje, lite av de ”onyttiga” helt enkelt, för mig är det hälsosamt. För några år sedan hade jag aldrig insett det här, när man är inne i ekorrhjulet, men idag vet jag att det är så.

Men frågan jag ställer mig är därmed: Vad är egentligen hälsosamt? Det måste ju vara individuellt! För vissa är det helt enkelt hälsosamt att träna lite mer än de brukar (om de är en stillasittande person) medan de för andra kanske är nyttigare att stanna hemma från ett pass och få återhämtning, eller att äta den där bullen man inte tycker att man får äta. Det är i alla fall en fråga jag tycker är värd att tänka över :)

Själv försöker jag ha som målsättning att må bättre av träningen, inte att den tillför en stress eller press eller att uppnå ett visst ideal. Alla fördelar som kommer med den i form av utseende är ett plus. Men jag tror jag mår bättre med den inställningen till träningen. Jag har fått reda på nyligen att jag har astma så nu har jag (som mest styrketränar i vanliga fall), lagt in mer kondition i min träning då de ska vara bra för den. Både styrketräning och konditionsträningar har ju som alla säkert vet massa positiva effekter, det jag menar med allt jag skrivit är bara när pressen tar över och ditt intresse mer känns som en press och ett måste för att man ska känna att man passar in, uppnår ett ideal. Så jag hoppas inte jag klivit på någons tår eller att någon missförstått mig.