Såhär när julen närmar sig, vilket de flesta ser fram emot, så känner jag mer för att krypa ner under täcket och gå i ide som björnarna för några veckor. Jag har nog egentligen aldrig tänkt på julen som någon särskilt rolig tid, kanske om jag går tillräckligt långt tillbaka i barndomen... På senare år har det varit värre. Det har varit en person som lyst upp alla mina jular tills för några år sedan då det hemskaste som kunde hända inträffade. Han saknas mig. Och sedan dess känner jag bara att den där jävla julen kan ta sig någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar