Idealet...

...gör oss till bittra människor. En tjej ska vara nöjd med sig själv, samtidigt ses hon som självgod om hon är "för" nöjd med sig själv. Hon ska ta för sig, men inte så att de stör andra. Hon ska vara smal men fortfarande stark. Hon ska vara snygg men inte tillräckligt så att de stör andra i hennes omgivning. Någon som känner igen sig?

Det jag vill komma fram till är att jag tycker idealet av hur en tjej ska vara är missvisande och säger emot sig själv. Hur vet vi när vi verkligen är oss själva och när vi i själva verket är påverkade? Man kan tänka sig tokig på det här.

Och är jag påverkad? Självklart. Annars skulle jag inte ta upp det här.

Jag skulle vilja säga till alla tjejer: Ni är så fina som ni är! Skit i de där jävla idealet! Det kan jag göra också, men hur kan jag mena det till 100% när jag själv är påverkad? Jag känner inte att jag är "fin som jag är" hela tiden men vissa personer får en att känna så, och jag tror det är dem vi behöver hålla hårt i, de personer vi kan vara oss själva med. Ibland önskar jag att verkligheten såg annorlunda ut. Och även om jag är smärtsamt medveten om vad idealet gör med mig så är det svårt att strunta i det helt, för det är överallt, de gömmer sig i samhället och i det undermedvetna, i tidningar, på gymen och i media, överallt.