Förra torsdagen fick jag äran att dela ut åtta stipendier till åtta helt fantastiska och inspirerande organisationer som på olika sätt gör världen till en bättre plats. Det var sån härlig energi och riktigt känslosamt. Jag har haft äran att dela ut detta i flera år tack vare att Skandia skänkte pengar när pappa gick bort som sedan skulle gå till att hjälpa andra - något som han brann för att göra. Denna gång var de extra känslosamt för mig och jag behövde smita iväg innan de startade för att jag helt enkelt inte kunde hålla tårarna borta. Många år har gått men det är fortfarande så smärtsamt. Smärtan över att inte kunna krama om honom, kunna prata om livet och uppleva saker ihop. När han levde gjorde vi väldigt mycket ihop och framförallt hade vi så kul. I slutet av ceremonin skulle jag hålla lite tal men jag fick knappt ur mig några ord om pappa - för hur ska jag kunna beskriva med ord hur unik och fantastisk han var? Det går bara inte. Att säga att han var fantastisk täcker inte ens en hundradel av hur mycket han betyder för mig. Dessutom hade jag inte kunnat få fram detta utan att bryta ihop Totalt. Även fast de var känslosamt jobbigt var det en otroligt fin ceremoni och härligt att träffa alla - både familjen, vänner, stipendiater och pappas arbetskamrater.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar