Living of the grid och tankar (och drömmar) om arbetslivet

Som att bo i en liten Hobbit-håla

Living of the grid

Ibland kan jag drömma om att leva som på bilderna ovan med Björn och alla mina djur. Långt bort från all stress, oberoende av samhället till stor del och bara sköta mig själv.
Tänk att bara köpa sig en liten bit land och bygga ett litet attefallshus eller liknande, odla sin egen mat och sköta sig själv, vilken frihet! Att köpa hus och gård som vi gjort är ju en frihet på ett vis men man har fortfarande alla utgifter som gör att livet mest består av att skaffa pengar till alla utgifter genom att jobba, jobba, jobba. Kruxet blir ju att orka njuta av de man älskar att göra efter allt de där jobbet. Tänk om man istället lade ner den tiden på att jobba för sig själv och blev självförsörjande. Vet inte varför detta tilltalar mig så mycket på senaste tiden. Kanske en känsla att vilja slå mig fri från samhällets klor? Att kunna göra de som själv känns rätt och inte bara de som förväntas av oss. I arbetslivet träffar man utmattade människor som sliter ut sig, när dem kommer hem har de knappt ork för sin egen familj, är det så det ska vara tills vi är 65? 

Kanske ligger svaret i att hitta ett så pass välbetalt och givande jobb att det ger mer än det tar att jobba. Att jobba med något man brinner för. Jag är inne på liknande tankar som ovan när det gäller jobb, jag vill jobba för mig själv, vara självständig och "fri"! Jag vill kunna bygga upp mitt egna företag utifrån mina egna värderingar och inte ha flera chefer (som kanske har andra målsättningar än mig;kanske bara få in så mycket pengar som möjligt till varje pris) som styr hur jag ska göra. Går det bra är det min egen förtjänst och går det dåligt har man bara sig själv att skylla. Det är det enda som känns rätt för mig jobbmässigt just nu. Den senaste tiden har husplanerna har tagit upp mycket av min tanketid och företagandet har lagts på is ett tag. Men jag har lite målbilder framför mig.
Jag drömmer om att till viss del kunna driva företaget hemifrån. Jag ser framför mig hur jag sitter ute på verandan och blickar ut över hästarna i hagen och skriver tränings- och kostscheman samtidigt som jag har en kopp te i handen. Sedan rullar det in en bil på asfalten körandes av en massagekund till mig som jag masserar hemma i massagerummet.

Jag har alltid haft en känsla av att vilja arbeta med att hjälpa människor till ett bättre välmående. Att må bra både fysiskt och psykiskt har intresserat mig länge. När jag valde studieinriktning valde jag att fokusera på att hjälpa personer fysiskt (att må bättre genom träning) vilket också har psykologiska effekter och  arbetar man med träning och kost innefattar det egentligen lika mycket den psykologiska delen och det tycker jag är väldigt intressant. Mötet med människor och att lyssna till just deras behov är en stor del i arbetet som tränare. Det psykiska har alltid intresserat mig. Samtidigt är jag en person som lätt kan ge för mycket och själv bli uttömd på energi och därför tror jag inte att jag skulle orka med ett arbete som exempelvis psykolog. Jag skulle gå in i andras problem för mycket och själv må dåligt och kanske till och med känna mig otillräcklig.

En annan sak jag alltid brunnit för är djur. Kanske är det deras oskyldighet och förmåga att alltid vara här och nu? Att dem inte kan beräkna ut att vara elaka eller göra något med ett särskilt motiv? De lever här och nu och deras beteende är en konsekvens av vad de känner och vad som sker just då. De har även en förmåga att känna precis vem man är. Det finns inga spel, man kan exempelvis inte spela säker med ett djur för dem ser en precis som man är med alla ens förmågor och brister. De vet hur man mår egentligen. På de viset är det utvecklande att umgås med djur för hur man egentligen känner avspeglar sig i djuret. Vill man ha ett lugnt och harmoniskt djur krävs det att man själv är lugn och harmonisk. Det är som att dem berättar för en hur man mår och vad man behöver jobba på hos sig själv.

Aron är en väldigt inkännande och känslig individ talar om mig för mig hur jag mår. Med honom måste jag visa mig från Min bästa sida för att jag ska få se hans bästa sida. På många sätt är vi väldigt lika. Vi kan snabbt gå upp i stress men också snabbt komma tillbaka. Därför utmanar det mig varje dag att vara den lugna och trygga ledaren som han behöver för att själv vara lugn, att inte gå upp i energi när han gör det. Denna lilla kille har lärt mig massa saker om mig själv som person och vilka kvalitéer jag kan ta fram och vad jag behöver arbeta med.