fredag 19 september 2014

Från söderbrutta till gård på landet!

Att flytta från storstadslivet kan nog vara det bästa jag gjort. Har genom åren insett att jag är en ganska lätt-stressad person och att låta mig bo i Stockholm känns ungefär som att bosätta en stressad häst i ett superstort stall med små hagar. Sedan jag var liten har jag spenderat varje påsk och en del av somrarna på Fårö på Gotland och jag minns vilken chock det var att gå från Fårö till Stockholm varje gång när jag kom hem, det var som värst när jag bodde mitt inne i stan. Även fast jag trivdes väldigt bra i min lägenhet - blev som min egna oas och där kändes det som vilket hem som helst och inte förrän man gick ut genom dörren kändes det som att man faktiskt bodde på stan - så vart skillnaden på stress så mottaglig när jag kom från Fårö. Eller varje gång man kom med tåg någonstans ifrån och hamnade mitt i de värsta stress-stället i Stockholm - nämligen på t-centralen. Det var inte kul tyckte jag. Så även om jag tycker det är kul att jag testat bo där känner jag att det passar mig bättre att bo i en mindre stad. Känner dock att jag lätt blir rastlös ibland (stockholms-syndrom eller personlighet, vad vet jag inte) men det är lättare att ta tag i min rastlösa sida i en stad där det inte Alltid händer något och Alla inte är på väg någonstans i 180 km i timmen. Jag har på något vis lättare att sakta ned när inte alla runtomkring mig springer och det är väl logiskt.

Och nu kommer jag ta ännu ett steg mot ett "lugnare" liv. Rastlösheten kommer dämpas med djurhållning och att sköta ett hus. Jag vill även börja med att odla mina egna grönsaker till mig och Björn. Och som med allt annat man inte testat på vet jag inte hur det kommer bli förrän jag testar men känslan säger att det är precis vad jag vill och behöver.

Satt och läste en intressant artikel idag om hur soffpotatisen är tillbaka. Det är en stark trend att sluta stressa och lära sig konsten att göra ingenting. Det är något jag själv har väldigt svårt för - och det är just sådana personer som har svårt för det som behöver det som mest!
När senast gjorde du Ingenting? Tänk vad ofta man tar upp telefonen bara för att man inte gör "någonting" och kollar Facebook för tionde gången. Shit, har vi glömt bort hur det är att inte göra någonting alls?!

En bild från kaffestunden idag där jag gör någonting men i alla fall inte så mycket :D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar