En lång dag...

... som började i stallet denna vackra morgon klockan 06:00. En morgontrött Aron kom galopperandes när han såg mig i beteshagen och sedan tog han rygg på mig in till stallet (med ett litet stopp in sin vanliga icke-betes-hage).

Dagen avslutas sedan i en hotellsäng i Umeå. Större delen av dagen har därmed spenderats till-mesta-dels sittandes i bilen som jag självklart tycker väldigt mycket om visserligen, de är ju ändå min Första bil! MEN, 7 timmar i bil är lite väl tufft för en person med (förmodligen) någon bokstavskombination (som min pappa brukade påpeka och jag tror många andra är beredda att hålla med honom). Jag tröttnade till och med på att lyssna på musik och då har det gått långt (!!!)

Anledningen till att vi är i Umeå är att min fästman är Otroligt snabb på 100 meter (och även 60 meter för den delen), han ska nämligen tävla SM i Friidrott. Så trots många körtimmar är det roligt att vara här! Jag kommer sitta på läktaren som "tränare" och som vanligt ha världens adrenalinpåslag av nervositeten jag känner både själv och förmodligen genom Björn. 

Jag har dessutom aldrig besökt Umeå förut, känns synd att det inte finns tid att hinna känna staden bättre. Som ny i en stad är det ju alltid lite frustrerande när man inte hittar och man missar säkert de där "godbitarna" som bara de som bor här känner till. Dock lyckades vi hitta ett trevligt middagsställe med ekologisk mat som var både god och fräsch. 

Något som slog mig när vi stannade på vägen var hur mycket jag saknat havet. De var just vid havet vi stannade och jag funderade över varför havet har en sådan stark dragningskraft för mig medan Björn föredrar sjöar. Kanske beror det delvis på att jag är uppvuxen i Stockholm och alltid haft havet nära medan Björn är uppvuxen i Hälsingland där det finns många fina sjöar. För mig är havet något oändligt, jag kan nog inte ens med ord försöka förklara hur det känns... att förklara det med ordet "Stort" skulle inte på något vis räcka. Det väcker en känsla av ro inom mig när jag är vid havet men så känner säkert många. På senare tid har jag nog känt mer och mer längtan till naturen och mindre till civilisationen. Att flytta tillbaka till Stockholm är nog helt enkelt inget alternativ för mig, ibland när man tar in på en ny väg känns det bara inte som att man kan återvända till hur man hade de förut... jag antar att de betyder att man tagit in på en väg som leder i rätt riktning...de känns så i alla fall. Jag tror inte att den person jag på ett vis blivit i Falun skulle överleva i Stockholm. 

Med detta säger jag god natt för mig!