En lång dag...

... som började i stallet denna vackra morgon klockan 06:00. En morgontrött Aron kom galopperandes när han såg mig i beteshagen och sedan tog han rygg på mig in till stallet (med ett litet stopp in sin vanliga icke-betes-hage).

Dagen avslutas sedan i en hotellsäng i Umeå. Större delen av dagen har därmed spenderats till-mesta-dels sittandes i bilen som jag självklart tycker väldigt mycket om visserligen, de är ju ändå min Första bil! MEN, 7 timmar i bil är lite väl tufft för en person med (förmodligen) någon bokstavskombination (som min pappa brukade påpeka och jag tror många andra är beredda att hålla med honom). Jag tröttnade till och med på att lyssna på musik och då har det gått långt (!!!)

Anledningen till att vi är i Umeå är att min fästman är Otroligt snabb på 100 meter (och även 60 meter för den delen), han ska nämligen tävla SM i Friidrott. Så trots många körtimmar är det roligt att vara här! Jag kommer sitta på läktaren som "tränare" och som vanligt ha världens adrenalinpåslag av nervositeten jag känner både själv och förmodligen genom Björn. 

Jag har dessutom aldrig besökt Umeå förut, känns synd att det inte finns tid att hinna känna staden bättre. Som ny i en stad är det ju alltid lite frustrerande när man inte hittar och man missar säkert de där "godbitarna" som bara de som bor här känner till. Dock lyckades vi hitta ett trevligt middagsställe med ekologisk mat som var både god och fräsch. 

Något som slog mig när vi stannade på vägen var hur mycket jag saknat havet. De var just vid havet vi stannade och jag funderade över varför havet har en sådan stark dragningskraft för mig medan Björn föredrar sjöar. Kanske beror det delvis på att jag är uppvuxen i Stockholm och alltid haft havet nära medan Björn är uppvuxen i Hälsingland där det finns många fina sjöar. För mig är havet något oändligt, jag kan nog inte ens med ord försöka förklara hur det känns... att förklara det med ordet "Stort" skulle inte på något vis räcka. Det väcker en känsla av ro inom mig när jag är vid havet men så känner säkert många. På senare tid har jag nog känt mer och mer längtan till naturen och mindre till civilisationen. Att flytta tillbaka till Stockholm är nog helt enkelt inget alternativ för mig, ibland när man tar in på en ny väg känns det bara inte som att man kan återvända till hur man hade de förut... jag antar att de betyder att man tagit in på en väg som leder i rätt riktning...de känns så i alla fall. Jag tror inte att den person jag på ett vis blivit i Falun skulle överleva i Stockholm. 

Med detta säger jag god natt för mig! 

Sommaren :D

Två vackra bilder från Leksand, en av mina favoritplatser här i Dalarna :)

Tillbaka!

Nu var det länge sedan jag bloggade, över ett år sedan, jag trodde nog inte att jag skulle sätta min fot här igen om jag ska vara ärlig. Tankarna om att "varför skulle folk tycka det var intressant att läsa om mitt liv, min vardag?" har förföljt mig och jag har helt enkelt inte känt att jag kan bidra med något. Antar att de är de där dumma egot som talar och jag har lyssnat. Men egentligen kanske det inte spelar någon större roll hur många som läser, de kanske är mest för min egen skull och av känslan att om man endast når ut till en person och på något vis inspirerar eller på något positivt sätt påverkar den så är det värt något. Om ventilering av det som försiggår i mitt huvud kan påverka någon mer än mig själv positivt så är det ju bara ett plus! Och dessutom ska jag slå ner tanken som egot matar mig med, såklart jag har något att bidra med, det har vi alla :) 
En liten snabb uppdatering sedan sist jag skrev...

• Min treåriga utbildning inom Idrott och Hälsa är klar! Och kanske är det en anledning till att jag tar upp skrivandet igen. Under dessa tre år har min vardag sett ganska lika ut på något vis. Jag har tränat och pluggat och har kanske inte känt att jag hade något direkt att skriva om. Nu när jag står inför en stor förändring, känns som att ha tagit studenten igen, så stimulerar det mig till att börja skriva... Jag står inför något nytt, något jag inte alls vet ännu, något stort om jag så vill, allt blir vad man gör det till....
• Jag har blivit diplomerad kostrådgivare!
• Jag har anmält mig till att bli massageterapeut och ska plugga distans i Stockholm från och med oktober.
• Jag har skaffat häst igen och det är helt underbart!
• Jag har även skaffat två kaniner, Embla och Dexter som förgyller och ibland förpestar vår vardag (i alla fall Björns). 
• Jag har köpt min alldeles första egna bil! Yeay! Vilken frihet med bil alltså, att kunna ta sig vart man vill, när man vill!
• Jag går omkring med besatta tankar om att köpa hus, bygga hus, bygga stall, odla egen mat där jag och Björn kan bedriva ett företag nära hemmet och jag kan ha min egen massagestudio och kostrådgivning och träningsrådgivning.
• Går i drömmar om att starta eget! Men vad? Vart? Den senaste idén är att öppna gym. Men efter ganska mycket research och kontakt med folk står detta på is just nu... 

Nadan kommer en BILDBOMB!

Lilla Embla - vår dvärgvädur!

På promenad i solen!

Den som betyder allra mest för mig!

Betessläpp!

Lilla Embla som ska vara med överallt!

Såhär kan Björn känna för Embla ibland!

Min favoritbild på mina älsklingskillar - så fridfull!

En som vanligt närgången Aron :D